Föreningen Glommans småstugor firar sina 50 år den 1 augusti 1998.

Här följer en redogörelse för en del viktiga händelser i föreningens historia, även en del mindre betydelsefulla tilldragelser noteras. Det väsentliga är att i någon mån dokumentera det som förevarit under de gångna femtio åren.

Tyvärr finns just ingenting bevarat i stadens arkiv från de svunna åren, kanske kom det bort i den allmänna fredsyran eller också ansågs det inte vara något att spara på. Vi har således fått hålla tillgodo med de uppgifter våra föregångare lämnat efter sig.

I texten förekommer en mängd citat från protokoll och skrivelser, dessa texter äro skrivna med stora bokstäver - VERSALER - all text med små bokstäver - gemena - är författarnas egenhändiga försök till allmänförståelig bearbetning av materialet.

Egentligen tog det hela sin början med sanitära olägenheter på ett område kallat för Jägarbacken. Det låg antagligen alldeles för nära en för staden betydande vattentäkt. Vi tar det från allra första början och den ägde rum redan år 1918. Häng med, nu följer ett utdrag från ett protokoll av den 6 april 1943.

PÅ SAMMANTRÄDE DEN 19 OKTOBER 1938 REMITTERADE STADSFULLLMÄKTIGE TILL DRÄTSELKAMMAREN HERRAR OTTO E ANDERSENS OCH AXEL ANDERSSONS MOTION ANGÅEND UTREDNING AV FRÅGAN OM IORDNINGSTÄLLANDE AV OMRÅDEN FÖR SOMMARSTUGOR M. M.

Så följer en redogörelse för bakgrunden till motionen och olika motiveringar i ärendet. Vi citerar vidare ur protokollet:

DE NU PROJEKTERADE SOMMARSTUGEUPPLÅTELSERNA HA NÄRMAST AKTUALISERATS DÄRIGENOM, ATT STADEN NÖDGATS VERKSTÄLLA UPPSÄGNING AV SMÅSTUGEINNEHAVARNA Å JÄGARBACKEN, UPPGÅENDE TILL OMKRING 130 ST. TILL FÖLJD AV DE MED BEBYGGELSEN FÖRKNIPPADE SANITÄRA OLÄGENHETERNA. AV STUGORNA HA NÅGRA SÅLTS FÖR AVFLYTTNING ATT ANVÄNDAS TILL KOLONI-

TRÄDGÅRDAR. AV ÄGARNA TILL DE ÅTERSTÅENDE STUGORNA HA 8 FÖRKLARAT SIG VILJA FLYTTA TILL ADOLFSBERG OCH DE ÖVRIGA TILL GÄDDESTA.

Av det frö som såddes då 1938 och som grodde 1943 och började växa några år senare har det blivit en förening som fyller 50 år i år. Visserligen har det funnits kriser - torrsomrar? - som nära nog tagit död på det lilla fröet, men det har ordnat upp sig och i dagsläget har det vuxit till sig och blommar som aldrig förr. Eller...

Vi botaniserar vidare i protokollet från stadsfullmäktige år 1943.

SMÅSTUGEÄGARNA Å JÄGARBACKEN HA EMELLERTID ICKE NÅGON STÖRRE MÖJLIGHET ATT SJÄLVA BEKOSTA FLYTTNINGEN OCH DE KOSTNADER I FORM AV MONTERINGSARBETEN OCH DYLIKT, VILKA DÄRAV BLIVA EN FÖLJD. DE HA DÄRFÖR HEMSTÄLLT ATT STADEN VILLE GÄLDA KOSTNADEN FÖR SJÄLVA FÖRFLYTTNINGEN SAMT TILLHANDAHÅLLA SÅVÄL KUNNIG SNICKARE SOM ARBETSLEDNING OCH HJÄLP VID OMMONTERINGEN AV STUGORNA.

Tydligen var det väldigt angeläget att få förflyttningen till stånd, eftersom staden tog på sig alla kostnader härför. Ytterligare ett avsnitt äger ett visst intresse, även för oss nutida innehavare.

KOSTNADEN FÖR OMRÅDENAS IORDNINGSTÄLLANDE, FÖR VÄGAR O. DYL. UPPGÅ I RUNT TAL TILL 300 KRONOR PER TOMTPLATS. SKOLA KOSTNADERNA HÄRFÖR AMORTERAS, SKÄLIG HYRA BETALAS FÖR RÅMARKEN OCH DRIFTSKOSTNADERNA TÄCKAS, BEHÖVDE HYRAN FÖR VARJE TOMTPLATS SÄTTAS TILL LÄGST 40 KRONOR PER ÅR. EMELLERTID TORDE ETT SÅ HÖGT HYRESBELOPP, OM DESSA UPPLÅTELSER SKOLA FYLLA SITT ÄNDAMÅL, ICKE BÖRA BERÄKNAS. STADEN SYNES DÄRFÖR BARA AVSTÅ FRÅN FÖRRÄNTNING AV ANLÄGGNINGSKAPITALET, VARIGENOM PLATSHYRAN SKULLE KUNNA BESTÄMMAS TILL 10 KRONOR OM ÅRET.

Så långt detta protokoll som avslutas. ÖREBRO DEN 6 APRIL 1943. FÖR DRÄTSELKAMMARENS FÖRSTA AVDELNING: P.A. WIKLUND/PER SIÖSTEEN

Det kan förmodas att flyttningen påbörjades tämligen omgående, troligen redan hösten 1943 och fullbordades under år 1944. Andra världskriget höll fortfarande på, visserligen kunde det anas hur upplösningen skulle bIi, men som sagt, kriget rasade alltjämt. En tillbakablick kanske inte skadar, friskar upp minnet för oss som kommer ihåg och till begrundan för dem som var för unga eller inte ens födda.

DEN 6 JUNI 1944 BÖRJADE INVASIONEN I NORMANDIE, DEN GICK UNDER TÄCKNAMNET "OVERLORD". I FÖRSTA VÅGEN LANDSTEG 155 000 MAN, AMERIKANDER, BRITTER, KANADENSARE M.FL., UNDER IKE EISENHOWERS BEFÄL.

SAMTIDIGT LANDSATTES 17 000 MAN INNANFÖR KUSTEN. DE FRANSKA HAMNARNA FÖRSVARADES MED UTHÅLLIGHET AV TYSKARNA. CHERBOURG INTOGS VISSERLGEN DEN 30 JUNI, MEN BREST FÖLL FÖRST DEN 18 SEPTTMBER.

PARIS BEFRIADES DEN 24 AUGUSTI OCH GENOM ANDRA VÄRLDSKRIGETS STORSTA LUFTLANDSÄTTNING DEN 11 SEPTEMBER - 35 000 MAN OCH 5 600 FLYGPLAN - VILLE EISENHOVER ÖKA FRAMRYCKNINGSHASTIGHETEN MOT NORDTYSKLAND.

ROM BEFRIADIS DEN 5 JUNI, DEN 15 AUGUSTI LANDSTEG AMERIKANER OCH FRANSMÄN I SYDFRANKRIKE, INTOG MARSEILLE DEN 23 AUGUSTI OCH ANFÖLL VIDARE NORRUT.

PÅ NORDFLANKEN STARTADE RYSSARNA DEN 9 JUNI 1944 EN OFFENSIV MOT FINLAND PÅ KARELSKA NÄSET. LÄGET GJORDE ATT PRESIDENT MANNERHEIM DEN 25 AUGUSTI BRÖT VAPENBRÖDRASKAPET MED TYSKARNA OCH FINLAND DEN 19 SEPTEMBIR SLÖT VAPENSTILLESTÅND MED SOVJETUNIONEN.

USA:S BOMBFLYG INGREP I KRIGET I JANUARI 1943 FRÅN BASER I ENGLAND OCH SENARE ÄVEN I ITALIEN. HEMORTSBEKÄMPNINGEN D.V.S. BOMBNINGEN AV TYSKLAND PÅGICK HELA TIDEN. MOT RUHROMRÅDET, HAMBURG OCH BERLIN RIKTADES STORA FLYGANFALL 1943 TILL PRISET AV SAMMANLAGT 2 500 FÖRLORADE OCH 5 000 SKADADE PLAN:

DET MEST FÖRÖDANDE ANGREPPET DRABBADE DRESDEN 13 - 15 FEBRUARI 1945, DÅ 1 400 FLYGPLAN LADE STADEN I RUINER 0CH DÖDADE 100 000 MÄNNISKOR.

DEN 2 MAJ KAPITULERADE HUVUDSTADEN BERLIN, SEDAN HITLER BEGÅTT SJÄLVMORD DEN 30 APRIL 1945. DEN 7-8 MAJ KAPITULERADE TYSKLAND:

ATOMVAPNET GAV AMERIKANARNA NYA MÖJLIGHETER ATT BOMBA JAPAN UT UR KRIGET, VILKET OCKSÅ SKEDDE MED KÄRNVAPENINSATSEN MOT STÄDERNA HIROSHIMA DEN 6 AUGUSTI OCH NAGASAKI DEN 9 AUGUSTI, VILKET DÖDADE 100 000 MÄNNISKOR OCH SKADADE MÅNGDUBBELT FLER.

Trots att det är mer än 50 år sedan världskriget upphörde pågår det fortfarande minst 30 krig runtom i världen. Att ingen någonsin lär sig...

När allt detta hemska hände därute i den stora världen höll vi här hemma på att planera ett nytt sommarstugeområde. Tänk så olika människor kan ha det.

Alltnog, vi förmodar att bebyggelsen fortsatte så sakteliga. Inga uppgifter finns på antalet stugor år från år. Vi vet att alla förnödenheter var ransonerade och det ekonomiska läget då som nu var ansträngt. Biltrafiken var minimal, bränslet gick inte att importera, det var gengas som höll bilarna någorlunda igång.

Förutom de omnämnda 8 stugorna från Jägarbacken, flyttades det hit stugor från andra håll. Från koloniområden som höll på att avvecklas kom en del. Bland annat från Eklunda- och Österängens koloniområden. En blomkiosk från Södra kyrkogården har funnit sista? vilan häruppe. En stuga från Tälle i Östansjö forslades hit och det kom säkerligen stugor från fler håll. Den sist hittransporterade stugan kom från skogspartiet söder om SGU:s fotbollsplan. Domarringen har också lämnat bidrag till stugbeståndet häruppe. Samtliga smälter väl in i den fina miljön vid Glomman.

Ett är dock säkert, det finns troligen inte en stuga häruppe som ser likadan ut i dag som den gjorde för så där 50 år sedan. Ty i varje stugägare finns ett embryo till en snickare och dessutom har en del det som yrke. Men det är väl på gränsen till fusk?

Säkerligen låg det åtskillig möda att få allt virke och annat byggnadsmaterial fraktat hit upp. Visst fanns det väl möjligheter för en del genom bekantas bekanta få hjälp med någon transport men för gemene man var det cykel och kärra som gällde. En och annan moped började väl också dyka upp bland de andra transportmedlen. Det var ju också på det viset att inom området fanns ingenting av det vi i dag kallar vägar. Det var backiga, krokiga och gropiga stigar som gällde. Till vissa stugor fanns inte ens .det, oröjd skogsmark ända fram till tomtgränsen, det var att förutom stugbygget även börja röja väg.

Ibland var inte grannsämjan så god heller och det kunde ta sig uttryck i att någon med cykel och kärra tog en omväg genom helt obanad mark, bara för att slippa se sin antagonist, eller slippa visa vad som fanns på kärran. Så säger i alla fall den muntliga traditionen som vi förlitar oss till.

Numera har vi alldeles utmärkta vägar och eftersom väghållaren bor längst bort efter genomfartsleden, så blir det många som drar nytta av vår specielle vägentreprenör. Hoppas bara att det inte kommer något förslag om asfaltering, för då får vi nog tänka på att göra några asfaltsbubblor, för redan i dag går det alldeles för fort på vissa avsnitt. 0ch dammar gör det också...

Transportleden upp till Glomman är ju inte heller den cykelvänligaste som finns, speciellt den sista stigningen fordrar - för att återknyta till krigsåren - kanske blod, svett, och inte minst tårar.

Vi förflyttar oss raskt framåt i den bästa av tider, till året 1948. Tanken att skilja sig - modernt redan då, tydligen - från Gäddestaföreningen hade nog länge funnits hos småstugeägarna vid Glomman. Ett område som ligger en mil bort kan ju rimligtvis inte föra talan som främjar småstugeägarna vid Glommans urskogar.

Den 4 juli 1948 gjordes slag i saken, ett sammanträffande med Glommans småstugeägare kom till stånd. Alla voro eniga om att bilda egen förenrening, för att bättre kunna tillvarata sina intressen. 0ch själva få sköta sina angelägenheter. En utträdesansökan upprättades och Gustav Mossberg och Ivar Bergman utsågs att. underhandla med styrelsen för Gäddestaföreningen.

Den 27 juli sammanträffade de utsedda personerna med Gäddesta-styrelsen. Utträdesansökan överlämnades och styrelsen för Gäddesta småstugeförening fann det fullt i sin ordninq, att vi bildade egen förening. Vår utträdesansökan beviljades enhälligt och styrelsen önskade oss lycka till i fortsättningen. Allt detta enligt vår första protokollsbok.

Den 1 augusti sammankallades Glommans småstugeägare till möte för att bilda förening. Vilket följande protokoll visar:

PROTOKOLL FÖRT VID SAMMANTRÄDE MED GLOMMANS SMÅSTUGEFÖRENING DEN 1 AUG. 1948.

§ 1

DEN 1 AUG. 1948 VAR GLOMMANS SMÅSTUGEÄGARE SAMLADE OCH BILDADE EGEN FÖRENING. EFTER EN KORT DEBATT ENADES MAN OM ATT KALLA DEN FÖR GLOMMANS SMÅSTUGEFÖRENING.

§ 2

TILL STYRELSE FÖR DEN NYBILDADE FÖRENINGEN VALDES: GUSTAV MOSSBERG, ORDF. , IVAR BERGMAN, SEKR. , ERIK KARLSSON, KASSÖR. REVISORER BLEVO: S. OLSSON OCH T. MÅNSSON. ERSÄTTART: BERNH. SVALLIN OCH GUSTAV HÄGGLUND.

§ 3

STYRELSEN FICK I UPPDRAG ATT UPPRÄTTRÄTTA STADGAR.

§ 4

MÖTET BESLÖT ATT AVGIFTERNA TILL FÖRENINGEN SKULLE BETALAS SAMTIDIGT MED HYRESAVGIFTEN TILL STADEN.

§ 5

PÅ FÖRSLAG AV ERIK KARLSS0N, BESLUTADE FÖRENINGEN, ATT INKÖPA ETT GUMMIHJUL TILL SKOTTKÄRRAN.

§ 6

MÖTET AVSLUTADES AV ORDFÖRANDEN.

GUSTAV MOSSBERG

VID PROTOKOLLET: IVAR BERGMAN, SEKR.

Det där första protokollet berättar en hel del om vad som var viktigt då. Tre män i styrelsen, kvinnfolket, skulle det visa sig, fick hålla till på utedasset och koka kaffe, ja, inte bokstavligt kanske, men städning och allmänservice handlade det om. I dag är det annorlunda, det skall som sig bör, vara mer jämIikt och så har det blivit även inom vår förening. Fast städning och kaffekokning släpper ju damerna inte ifrån sig. Det funkar ju inte med hur mycket jämlikhet som helst!

Tre man i styrelsen, men inga ersättare. Två revisorer, men där skulle det finnas ersättare. Det var viktigt även på den tiden med redovisningar, även om det inte var allmänna medel.

Stadgar är viktiga för att få ordning på verksamheten och det första uppdraget styrelsen får är just att utarbeta väl fungerande stadgar. Det gjorde man också, det är i princip samma stadgar som gäller än i dag. Litet mer tidsenliga har de väl blivit efter några revideringar.

De första stadgarna antogs på årsmötet den 14 sept. 1949 och då beslutades också att årsavgiften till föreningen skulle utgå oförändrad med 5 kronor. Kollektivet var mer utbrett i föreningens barndom, redskap och verktyg som anskaffats - ofta donerade av medlemmar - förvarades i redskapsbodar och där fanns också listor för anteckning om vem som lånat vad och när det skedde. Med årens lopp blev det sämre med återlämnandet, det var besvärligt att gå tillbaka med grejor, som man kanske behövde i morgon igen. Kollektiviseringen höll inte för verklighetens krav. Ur årsmötesprotokollet från 1949 saxar vi följande:

§ 7

SVEN OLSSON TYCKTE HAN FICK BÄRA VATTEN FÖR LÅNGT, SÅ HAN FÖRESLOG, ATT FÖRENINGEN PÅ ETT ELLER ANNAT SÄTT SKULLE SKAFFA EN PUMP TILL PÅ OMRÅDET. ALLDENSTUND DET FINNS FÄRDIGBORRADE HÅL FÖR VATTEN, SÅ VORE DET BARA ATT SKAFFA EN PUMP. MÅNSSON TRODDE SIG KUNNA SKAFFA EN PUMP TILL BILLIGT PRIS, VILKIN FÖRENINGEN BESLÖT INKÖPA, OM INTE FASTIGHETSDIREKTÖREN GICK MED PÅ ATT BEKOSTA OCH UPPSATTA EN PUMP.

§ 8

FRÖKEN SELIN FÖRESLOG ATT FÖRENINGEN SKULLE FÖRSÖKA FÅ EN BUSSHÅLLPLATS VID GLOMMANS SMÅSTUGEFÖRENING.

Nu har femtio år förrunnit och det finns fortfarande ingen bussförbindelse. Det finns väl inte ekonomiskt underlag till en sådan linje och service till kommuninnevånarna är väl inte att tänka på. Nu har det under senare år ställts krav på en bussförbindelse mellan Adolfsberg och Högskolan och det skulle ju kunna bli en lösning även för områdets del. Det skall bli intressant att se om de ungas krav får bättre gehör, än de äldres vädjanden. De unga brukar man ju kosta på en och annan slant, när det gäller de äldre finns det inga resurser.

I varje redskapsbod fanns anslaget meddelanden till stugägarna hur redskap och verktyg skulle hanteras för att fungera till allas bästa. Texten till den översta bilden innehåller följande tänkvärda ord:

TILL GLOMMANS SMÅSTUGEFÖRENINGS MEDLEMMAR

DE REDSKAP SOM FÖRVARAS HÄR TILLHÖR GLOMMANS SMÅSTUGEFÖRENING. MEDLEMMARNA ÄGER RÄTT ATT ANVÄNDA SIG AV DEM. MEN SKALL EFTER ANVÄNDANDET OMEDELBART INLÅSAS I REDSKAPSBODEN. LÅT DEM EJ BLI KVARLIGGANDE VID DIN STUGA! TÄNK PÅ ATT DET KAN VARA NÅGON ANNAN SOM BEHÖVER JUST DET REDSKAP, SOM DU AV REN TANKLÖSHET ELLER BEKVÄMLIGHET UNDERLÅTIT ATT BÄRA TILLBAKA PÅ SIN PLATS. OM DET BLIR LIGGANDE UTE KAN DET KOMMA BORT OCH SÅLEDES BLIR JU DEN FÖRENING DU SJÄLV TILLHÖR LIDANDE PÅ DET. DÄRFÖR VAR MÅN OM DIN FÖRENINGS REDSKAP OCH TILLHÖRIGHETER! ORDNING OCH REDA SKAPAR TRIVSEL OCH TREVNAD PÅ VÅRT FRITIDSOMRÅDT. MEDVERKA TILL ATT HÅLLA SNYGGT OCH RENT VAR DU GÅR FRAM.

Å GLOMMANS SMÅSTUGEFÖRENINGS VÄGNAR

STYRELSEN

Städerskan begärde mera betalt och fick påökt med 50 %, alltså med 25 :-. Lite bättre än dagens generella 3,25 %.

Klagomålen på stadens underlåtenhet att göra något åt vägarna och åt vattenfrågan fortsätter. En följetong under många år, en de tomma löftenas kavalkad, som aldrig kom till avslut. Hela femtiotalet var det olika yrkanden från föreningens sida, men staden hade inga möjligheter, hade inga pengar osv., det lät med andra ord precis som det alltid gjort ända fram till dags dato.

I årsmötesprotokollet från 1956 framgår det att föreningen lovats 90 lass grus. Det låter ju väldigt mycket, men lova är ju lätt om man inte tänker uppfylla löftena. I verkligheten levererades 11 lass, så en del försvann, dock inte på våra vägar.

I övrigt var det belysningsfrågan som ventiles, kostnaden avskräckte dock. Vattenproblemet blev också mer och mer angeläget att lösa. eftersom Lundagårdsområdet sedan tidigare hade en hydrofon, bekostad av staden, naturligtvis, blev kraven från föreningen alltmer uppfordrande. På Lundagård fanns - och finns - ingen förening, men det kanske fanns inflytelserika arrendatorer.

Föreningen Glommans småstugor heter vi i dag, så står det också på skylten vid Ringvägsinfarten från Glomman. Glomman ja, vi är många som funderat på varifrån namnet Glomman kommer. Det hänvisar ju inte till något av oss känt begrepp, utom då älven eller floden Glomma i Norge. Det är Norges längsta flod, förresten och har inget att göra med Klarälven, som en del tror.

Det finns de som spekulerat i att det var norrmän, på svenska s.k. "baggbölare" som kom hit, köpte upp skog, högg och sågade samt tjänade grova pengar, såsom ju norrmän plägar. Fast numera har de bytt ut skogen mot olja och åker västerut för att hämta de stora vinsterna. Alltnog, de norska skogshuggarna kanske flottade sitt timmer på älven och tyckte det passade bra att forsla det på vägen och gav den namnet Glomman. Men så är det inte, det är bara en myt.

På årsmötet 1950 beslutades att årsmöten i fortsättningen skulle annonseras både i Nerikes Allehanda och Örebro-Kuriren.

Men för att återvända till år 1948. Vad hände då utanför Glommans intresseområde? Jo, bland annat att IFK Norrköping vann allsvenska serien i fotboll samt att Örebro SK gick upp i densamma. Inte går det väl så illa att de åker ur allsvenskan 50 år senare? Detta var en liten parentes, men visst skall väl ÖSK vara i topp?

Det var ju olympiad i London detta år, men det avspeglas på intet sätt i föreningens annaler, trots stora svenska framgångar. Vi fortsätter emellertid med år 195O och dess årsmöte.

§ 9

EN ÖNSKAN AV BERNT THOFELDT, ATT VÄGARNA INOM FRITIDSOMRÅDET BORDE FÖRBÄTTRAS, VENTILERADES AV MEDLEMMARNA. STYRELSEN FICK I UPPDRAG ATT UNDERHANDLA MED STADENS MYNDIGHETER OCH FÖRSÖKA FÅ DEM ATT FÖRSTÅ, ATT FRAMKOML IGA VÄGAR MÅSTE ORDNAS INOM OMRÅDET.

§ 11

STÄDNING AV AVTRÄDENA INOM FRITIDSOMRÅDET HAR JU LÄNGE VARIT EN BRÄNNANDE FRÅGA BLAND MEDLEMMARNA, OCH NU INFÖR DEN STUNDANDE SÄSONGEN, MÅSTE NÅGOT GÖRAS ÅT SAKEN. ÅRSMÖTET BESLUTADE DÄRFÖR, ATT EN STÄDERSKA SKULLE ANSTÄLLAS, SOM EN GÅNG I VECKAN, UNDER FYRA SOMMARMÅNADER SKULLE SKURA ALLA AVTRÄDENA PÅ OMRÅDET. FÖR ARBETET ANSLOGS EN SUMMA AV C:A 5O KRONOR TILL DEN, SOM VILLE ÅTAGA SIG ARBETET.

§ 12

STYRELSEN FICK I UPPDRAG ATT UNDERSÖKA MÖJLIGHETERNA ATT FÅ LYSE PÅ OMRÅDET, EVENTUELLT I STUGORNA.

I årsmötesprotokollet från 1953 finns en uppgift att tomthyran höjts till 45:-. Det är säkerligen en missuppfattning, arrendena höjdes nog inte med 35: - utan till 25: -. I varje fall finns inga uppgifter i fortsättningen om 45: -, däremot har summan 35: - varit med långt in i moderna tider. Filmen Moderna tider kom f.ö. redan 1936.

Från årsmötet den 29 maj 1958 finns bland annat detta i protokollet.

§ 4

MOSSBERG REDOGJORDE FÖR VISSA SAKER I BELYSNINGSFRÅGAN. ALMGREN, MOSSBERG OCH STENSTRÖM HADE VARIT HOS ARONSSON - EJ LANDSHÖVDING DÅ, UTAN STADSFULLMÄKTIGES ORDFÖRANDE - OCH BEGÄRDE ETT ANSLAG PÅ 12 000: - ELLER DEL DÄRAV SOM HJÄLP TILL ELKRAFT.

§ 5

FRU HERRSTEDT MEDDELADE DÅ, ATT DET TYVÄRR BLIVIT AVSLAG.

§ 6

GRUSFRÅGAN VAR AKTUELL SOM VANLIGT. FRU LAGERSTRÖM TYCKTE DERAS VÄG VAR SOM ETT TRÄSK PÅ EN DEL STÄLLEN. MÖTET BESLÖT ATT KONTAKTA SKOGVAKTAREN. MOSSBERG UTSÅGS TILL KONTAKTMAN.

Vid årsmötet 1961 rapporterades att han varit i kontakt med tjänstemän i staden angående en ny källa och fick då rådet att vänta ett år, lägg sedan in ansökan till drätselkammaren. Det började hända saker och vid årsmötet 1962 lät det så här:

§ 7

MOSSBERG REDOGJORDE FÖR ATT STYRELSEN VARIT HOS HARALD ARONSSON OCH DISKUTERAT HYDROFONANLÄGGNING PÅ OMRÅDET. ARONSSON TOG HAND OM ÄRENDET OCH VIDAREBEFORDRADE DET TILL FASTIGHETSDIR. BJÖRKLUND, EFTER EN TID KOM SVAR ATT DET VAR BEVILJAT.

§ 8

OLSSON BÖRJADE DISKUSSIONEN OM DEN NYA HYDROFONEN MED ATT MÖTET SKULLE GE ETT ANSLAG UR FÖRENINGSKASSAN. FLERA STYCKEN MEDLEMMAR YTTRADE SIG OM HUR VI SKULLE GÖRA PÅ BÄSTA SÄTT. STYRELSEN FICK I UPPDRAG ATT KONTAKTA RÖRM. ANDERSSON FÖR ATT FÅ FRAM ETT KOSTNADSFÖRSLAG. MÖTET BESLÖT ATT FÖRENINGEN SKULLE STÅ FÖR KOSTNAD AV LEDNING SÅ LÅNGT KASSAN RÄCKTE.

Utdrag ur protokoll vid extra möte den 8 september 1962:

§ 2

MOSSBERG REDOGJORDE FÖR HUR LEDNINGEN SKULLE DRAGAS PÅ OMRÅDET OCH TALADE OM ATT DET GICK ÅT OMKRING 1100 M. HUVUDLEDNING.

§ 3

LARSSON BÖRJADE MED ATT FRÅGA NÄR VI SKULLE BÖRJA LÄGGA NED LEDNINGEN. RÖRMONT. ANDERSSON LOVADE ATT SKAFFA ETT ANTAL STAKKÄPPAR, SÅ ATT VAR OCH EN KUNDE BÖRJA NÄR HAN VILLE GRÄVA SIN DEL.

§ 4

RÖRMONTÖR ANDERSSON VISADE PROV PÅ LEDNING, KOPPLING OCH REDOGJORDE ÄVEN FÖR HUR MYCKET DET UNGEFÄR SKULLE KOSTA. HUVUDLEDNING 1.75 PR. M. MINDRE LEDNING 1.28 PR. M. KOPPLING OCH INTAG TILL VARJE STUGA 16.50. STÅNDARE MED KRAN 15.50. ARBETE 1.50 PR. STUGA.

§ 5

MÖTET BESLÖT ATT KOSTNADEN SKULLE DELAS LIKA PA SAMTLIGA STUGÄGARE, OCH GRÄVNING OCH NEDLÄGGNING AV LEDNING SKULLE PÅBÖRJAS SÅ TIDIGT SOM MÖJLIGT I VÅR, AV ALLA STUGÄGARE, MED HJÄLP AV GÖSTA ANDERSSON, VILKET VAR MÖTETS BESLUT.

Nu har det varit väl mycket protokolläsning ett tag så vi återgår till frågan varifrån namnet Glomman härstammar. För litet drygt 100 år sedan fanns i Adolfsberg en lång, originell man, som nästan alltid var på språng, spanande över omgivningarna. Han hade tagit till sin uppgift att hålla vägen eller rättare sagt, stigen mellan nuvarande Stentorpsvägen och Elof Ljunggrens väg framkomlig för de olika slag av resenärer som förekom på den tiden.

Lång och gänglig, rak i ryggen och hållande huvudet högt, gick han dagligen och "glåmade" ut över stad och landsbygd. Förmodligen kommer verbet glåma av ordet glo och följdriktigt fick mannen heta "glåman". När vägarna häruppe skulle namnsättas förelåg ett förslag på namnet Glåman, för det som idag är genomfartsleden mellan

Adolfsberg och Brickebacken. Det ogillades emellertid av stadsfullmäktige som ändrade stavningen till Glomman. Detta är den sanna historien om uppkomsten av namnet Glomman, allt enligt Lars-Åke Karlsson, ordf. i Adolfsbergs hembygdsförening. Hjärtligt tack för den upplysningen. Vi skall väl inte glomma, förlåt, glömma bort slutklämmen i vattenförsörjningsprogrammet. Enligt protokollet från årsmötet den 29 maj 1963, blev slutresultatet detta:

§ 7

MOSSBERG REDOGJORDE FÖR HUR MYCKET KOSTNADERNA HADE BLIVIT FÖR VATTENLEDNINGEN. T0TAL K0STNAD 4 689 KR., FÖRENINGEN HAR ERLAGT 2 000 KR. RESTERANDE BELOPP ATT UTTAGAS MED 52 KR. PÅ VARJE STUGÄGARE. INBET. PÅ POSTGIRO GODKÄNDES. MOSSBERG FRÅGADE OM ALLA VAR NÖJDA OCH BELÅTNA OCH FICK ETT JAKANDE SVAR.

Slår man ut det resterande beloppet på antalet stugor finner man att det var 52 st. Året därpå tillkom 2 stugor vars ägare fick lösa in sig på vattensystemet med vardera 52:-. Sedermera tillkom stugorna 55 och 57 samt såldes stuga 10 till barnomsorgen i Stora Mellösa och då är vi uppe i dagens antal stugor nämligen 55 st.

Vid årsmötet 1966 var viktigaste frågan, förutom det obligatoriska gruset, beslutet att låta installera telefon. Det blev en 10-öresautomat.

Den förra året valde materialförvaltaren sade upp sig. Medlemmarna lämnade inte tillbaka de lånade grejorna och han hade ingen lust att leta reda på dem. Man beslöt att ej göra några nya inköp utan slita ut det som fanns.

Glommans småstugor låg väl framme i tiden. Kollektiviseringen upphörde långt innan den föll i Sovjetunionen.

Vägförbättringen fortsatte, stenbumlingar och små bergknallar sköts bort i Alfred Nobels anda, dvs. med dynamit. Något Nobel-pris delades dock ej ut, om man inte skall räkna de 15 kubikmeter grus som kommunen bidrog med.

Vid ett möte 197O gavs det namnförslag på vägarna och förslaget godtogs i sin helhet. Samma år röstades det om telefonens vara eller inte vara, med 9 röster mot 5 fick den vara kvar. Detta år höjdes medlemsavgiften till 15: -/år.

Från årsmötet den 12/ 6 1971 noteras bl. a. detta: Ett förslag om arvode till styrelseledamöterna med 15 kronor/år blev även årsmötets beslut.

Vid den här tiden för omkring 10 år sedan anordnades mycket fester, bingo och tipspromenader. Ja, det ordnades även med dans vid festplatsen några gånger. Vår nuvarande festkommitté har fortsatt med bingo, tipspromenader, loppmarknad och grillaftnar. Någon dans har det dock ej varit tal om, det blir så besvärligt med rullatorer och käppar.

På ett styrelsemöte 1973 beslutades om inköp av en brevlåda att uppsättas till våren 1974. I samma protokoll rapporterades att en medlem målat toalett nr 3 och fått färgen betald med 32 kronor.

Sådana enskilda ingripanden och handfasta åtgärder förekommer även numera. När det kallas till gemensamma arbetsinsatser ställer man upp, inte tu tal om annat. Exempelvis om toaletter och pumphus ska utvändig målas eller om festplatssoffor och bord skall underhållas, liksom om det gäller planering av jordmassor på festplatsen. Då kommer folket, man ur huse och tar sina krattor med sig, medan andra krattar kokar och bjuder arbetsfolket på kaffe med tillbehör.

I mitten av 70-talet började det höras hotfulla tongångar från kommunen. Ur styrelseprotokoll från den 7 okt. 1973 saxar vi följande:

§ 5

DÅ DET ENLIGT EN UTSTÄLLNING I MEDBORGARHUSET ANGÅENDE PLANERING AV NYA BOSTADSOMRÅDEN VISAT SIG ATT KOMMUNEN LAGT FRAM ETT FÖRSLAG OM ETT BOSTADS- OCH INDUSTRIOMRÅDE I BLAND ANNAT SÖRBYSKOGEN MED GLOMMANS SMÅSTUGEOMRÅDE, BESLUTADES ATT VI SKALL SÄNDA EN SKRIVELSE TILL BERÖRD MYNDIGHET MED VÄDJAN ATT SÖRBYSKOGEN MED DESS SOMMARSTUGEBEBYGGELSE OCH STRÖVOMRÅDEN SKALL FÅ VARA ORÖRDA ÄVEN I FORTSÄTTNINGEN. ORDF. OLLE LÖTHGREN, GUSTAV DAVIDSSON OCH UNDERTECKNAD (ASTRID LARSSON) SKALL FÖRSÖKA FÅ FRAM NÄRMARE INFORMATION ANG. BEBYGGELSEN.

Ur styrelsemöte den 13 januari 1974:

§ 7

ANGÅENDE DEN PLANERADE BEBYGGELSEN I SÖRBYSKOGAN RAPP. ORDF. ATT HAN VARIT I TELEFONKONTAKT MED EN INGENJÖR NILSSON PÅ FASTIGHETSKONTORET. NILSSON FÖRESLOG DÅ, ATT FÖRENINGEN SKULLE SÄNDA IN EN SKRIVELSE TILL KOMMUNALKONTORET OCH BEGÄRA ETT SAMMANTRÄFFANDE MED DESS STYRELSE ELLER ETT SKRIFTLIGT SVAR PÅ, HUR LÅNGT FÖRHANDLINGARNA KOMMIT. PLANER PÅ ATT GÖRA SÖRBYSKOGEN TILL ETT INDUSTRIOMRÅDE FINNS, ENLIGT INGENJÖR NILSSON. GUSTAV DAVIDSSON RAPP. ATT HAN VARIT I KONTAKT MED RICHARD JOHANSSON, F.D. FASTIGHETSDIREKTÖR. RICHARD JOHANSSON FÖRESLOG ATT VI SKALL SÄNDA IN SKRIVELSE TILL FASTIGHETSNÄMNDEN (SOM JU ÄR VÅRAN VÄRD) MED EN BEGÄRAN OM SVAR HUR MYCKET SOM PLANERATS ANG. BEBYGGELSEN I SÖRBYSKOGEN SAMT NÄR DEN EVENTUELLA BEBYGGELSEN PLANERATS PABÖRJAS. RICHARD JOHANSSON PÅPEKADE ATT DET FINNS FLERA ANDRA PLATSER INOM ÖREBRO SOM ÄR LÅNGT BÄTTRE ATT BYGGA PÅ OCH ATT DESSA OMRÅDEN I FÖRSTA HAND BORDE TILLVARATAGAS.

Saxat från styrelseprotokoll av den 18/5 1974:

§ 4

GUSTAV DAVIDSSON REDOGJORDE FÖR DET SVAR HAN FÅTT FRÅN FASTIGHETSKONTORET ANGÅENDE DEN EVENTUELLA BEBYGGELSEN AV SÖRBYSKOGEN. DÄR PÅPEKADES DET ATT - CENTRALORTEN - ÖREBRO STAD - VARIT FÖREMÅL FÖR ÖVERSIKTLIGA PLANSTUDIER. I VÅRT OMRÅDE FANNS PLANER PÅ BOSTADS- OCH KONTORSBYGGNADER. DESSA PLANER ÄR EMELLERTID LÅNGSIKTIGA OCH DET FINNS INTE ANGIVET NÄR EN EV. BEBYGGELSE KAN BLI AKTUELL.

§ 5

ORDF. LÄSTE UPP DET KONTRAKT SOM JOHN FRANKENBERG FÅTT FRÅN FASTIGHETSKONTORET DÅ HAN TILLTRÄTT STUGA NO. 4. FRANKENBERG HAR FÅTT EN ÅRSHYRA PÅ 2OO:-. STYRELSEN HAR EJ KONTAKTATS ANG. HYRESHÖJNINGEN VARFÖR BESLUTADES ATT VI SKALL TA KONTAKT MED FASTIGHETSKONTORET FÖR ATT FÅ REDA PÅ VARFÖR VI EJ FÅTT NÅGOT MEDDELANDE OM HYRESHÖJNINGEN FRAN 35:- TILL 2OO:- PR ÅR. ORDF. SKALL PR. TELEFON AVTALA MED FASTIGHETSKONTORET ANG. DAG OCH TID DÅ VI KAN FÅ KOMMA OCH PRATA MED DEM. BESLUTADES ATT KASSÖREN, SEKR. SAMT ORDF. SKALL FÖLJAS ÅT.

Utdrag från styrelsemöte den 12/8 1974.

§ 3

ORDT. RAPP. FRAN SAMMANTRÄDET VI HAFT MED REPRESENTANTERNA FRÅN FASTIGHETSKONTORET, CLAS ANDERSSON OCH NOTARIE BENGTSSON. CLAS ANDERSSON BEKLAGADE ATT STYRELSEN EJ MEDDELATS ANG. HYRESHÖJNINGEN MEN FÖRKLARADE MISSTAGET MED ATT EN HEL DEL AV PERSONALEN PÅ FASTIGHETSKONTORET ÄR NYANSTÄLLD OCH EJ KÄNDE TILL ATT DET FANNS EN STYRELSE PÅ OMRÅDET. BETRÄFFANDE DEN OLIKA TID SOM HYRESHÖJNINGEN TRÄDER I KRAFT FÖR DE OLIKA STUGÄGARNA BERODDE DET PÅ ATT DE SOM SKRIVIT KONTRAKT MED FASTIGHETSKONTORET FÖRE DEN 1 JULI 1968 FÅR SIN HYRESHÖJNING ÅR 1979. DE ÖVRIGA FÅR EFTER 5 ÅR MED ETT ÅRS UPPSÄGNING. VID KÖP AV STUGA PÅ OMRÅDET TRÄDER DET NYA KONTRAKTET AUTOMATISKT IN. CLAS ANDERSSON LOVADE ATT VI SKALL FÅ EN AVSKRIFT AV SKRIVELSEN NÄR DE OLIKA STUGORNA FÅR SIN HYRESHÖJNING.

GUSTAV DAVIDSSON RAPP. ATT HAN TAGIT KONTAKT MED VÄRMLANDS HYRESNÄMND DÅ STYRELSEN ANSER ATT HYRESHÖJNINGEN FRÅN 35 KR PR ÅR TILL 200 KR ÄR FÖR STOR. HYRESNÄMNDENS SVAR BLEV ATT FASTIGHETSKONTORET HANDLAT FEL DÅ DE EJ TAGIT KONTAKT MED OSS ANG. HYRESHÖJNINGEN MEN ANSÅG ATT DE EJ KAN GÖRA NÅGOT ÅT DET DÅ EN ÅRSHYRA PÅ 200 KR. EJ FÅR ANSES VARA ETT ORIMLIGT PRIS.

Därmed var det slut på den första protokollsboken och man måste ju säga att det varit händelserikt. Men nu över till något helt annat. Småstugeområdet är i sig självt ett underbart strövområde. De idylliska småvägarna som förbinder stugorna med varandra, utgör ett nätverk av promenadstråk som, utnyttjade en försommardag, när solstrålarna strilar ned genom den skira grönskan ger ett overkligt intryck av skönhet.

En gångstig på insidan av det stora diket borde inte vara oöverkomligt att åstadkomma för att ytterligare tillvarataga områdets särpräglade möjligheter till rekreation. Det vore väl något för den nuvarande styrelsen att iordningsställa. Eller hur!?! Frivilliga arbetsinsatser klarar av detta på en sommarsäsong.

Detta speciellt som det numera inte åtgår någon tid till att slåss mot myggen. Det blev ju den största effekten av dikesgrävningen för ett antal år sedan. Vid ett tillfälle tillfrågades en f.d. stugägare, bodde där i slutet av 1950-talet, vad han mindes bäst av tiden uppe vid Glomman. Svaret blev med eftertryck: M y g g e n! ! ! Men den tiden är nu ett minne blott, numera är det vissa år så litet mygg att även småfåglarna försvinner in de djupa skogarna. Tiderna förändras och med dem upplevelserna.

Dagens plågoandar heter rådjur. Det är mången stugägare som insett det lönlösa i att sätta tulpaner. De får satsa på gula och blå krokus, som åtminstone hittills fått vara i fred.

Säkerligen är det mången stugägare som inte anser rådjuren vara några plågoandar, utan mer ser till upplevelsen att ha så vackra och graciösa "vilddjur" så gott som inne på tomten.

Tänk att vakna en morgon, solen har nyss gått upp, titta ut genom fönstret och få se ett par rådjur låta sig väl smaka av de dyrbara petuniaplantorna. Visst är det härligt med vilda djur och vild natur!

Haren ogillas av många, liksom sorken, medan grävlingen inte gör så mycken skada i trädgårdarna, men förmodligen går desto hårdare fram bland traktens igelkottar. Dessa behöver inte vara rädda för att bli uppätna av människor från en annan kultur än vår, för det klarar våra rävar och grävlingar av själva.

Under en vecka sommaren -97, sågs åtta små taggiga sötnosar samtidigt vid en stuga. De blev vederbörligen beundrade och matade av såväl stora som små människobarn. Men det varade inte så länge, de drog iväg var och en åt sitt håll, bara för att i några enstaka fall komma tillbaka och visa sig för "urbefolkningen".

Räven ja, den har återkommit efter några års bortovaro, tyvärr fanns det skabb bland dem. Vi får hoppas att någon klarat sig undan detta oblida öde. En har i varje fall gjort det, men den har å andra sidan mist sin svans. Om det skett genom lek eller slagsmål är det ingen som vet. Kanske kan det vara en olyckshändelse som berövat denne räv sin prydnad och stolthet, för inte är det väl genetiskt betingat? Älgen har också sitt strövområde bland stugorna. Speciellt vintertid syns hans framfart bland tallar och enar. Under själva sommarsäsongen är det dock sällsynt att man ser spillning efter älgen. Tre stycken var dock samtidigt och visade upp sig utanför en stuga, inte alls långt ifrån lekande och stojande barn. Är man på strövtåg så är man.

Vi sticker emellan med ett litet "plock" från ett sammanträde med och hos Fastighetskontoret den 15/10 1984. På frågan vad som föranledde dessa kraftiga prishöjningar svarade OLA LINDKVIST ATT VI BÖR MARKNADSANPASSA PRISERNA På OMRÅDET. ATT STUGORNA ÄR AV OLIKA STANDARD LÄMNAR VI DÄRHÄN, DET ÄR MARKEN VI SKALL HÅLLA OSS TILL, VAD DEN BETINGAR FÖR PRIS. I DAGENS LÄGE BÖR VI VÄNJA OSS VID ATT BETALA FÖR VÅRA TJÄNSTER. KOMMUNEN ÄR BEREDD ATT HÖJA VÅR STANDARD PÅ OMRÅDET. VI ÅTAR OSS ATT RUSTA UPP BODARNA, DIKA SAMT FÖRBÄTTTA VÄGARNA. VI GARANTERAR ATT DETTA BLIR GJORT, LOVADE OLA LINDKVIST.

( Se längre fram i avsnittet om bonden Pavo. )

KURT JOHANSSON FRÅGADE VILKA OLIKA FÖRBÄTTRINGAR SOM ÄR AKTUELLA PÅ OMRÅDET. HAN VILLE HA NÅGON UR KOMMITTEN MED SIG OCH SE ÖVER VAD SOM MÅSTE GÖRAS. VI ENADES OM ATT SAMTLIGA I KOMMITTEN SKALL TRÄFFAS LÖRDAGEN DEN 20 OKT. KL. 14:00 HOS ASTRID LARSSON OCH TILLSAMMANS GÅ IGENOM OMRÅDET OCH ANTECKNA VAD SOM ÄR AV STÖRSTA VIKT ATT FÅ UTFÖRT. GUSTAV DAVIDSSON SKALL SENARE UNDER VECKAN VISA KURT JOHANSSON RUNT PÅ OMRÅDET. VID FÖRFRÅGAN HUR MAN SKALL FÖRFARA MED DEM SOM EJ BETALAR SIN HYRA SVARADE KURT JOHANSSON, ATT VI ÄR BEREDDA ATT HJÄLPA TILL MED BOSTADSAVGIFTEN. DEN JURIDISKA HJÄLPEN FÅR VI BÄRA I SÄRSKILDA FALL. ETT NYTT SAMMANTRÄDE BESTÄMDES TILL DEN 29 OKT. KL 16:00.

DÅ SKALL VI DISKUTERA DE FÖRBÄTTRINGAR VI VILL HA GJORDA SAMT DEN AKTUELLA HYRAN.

Som bekant blev det ingenting av alla stora ord och generösa löften. Underhuggarna hade väl ej mandat att lova något, bara hålla ställningarna med uppehållande förespeglingar. För att göra en liten travestering kan man säga att en manskör ur Örebro Fastighetskontors mansensemble framförde "Guldet blev till sand" ur musicalen "Kristina från donationsjorden”.

Det har varit väldigt mycket protokolläsning och utdrag ur diverse handlingar, men tyvärr nödvändigt för att belysa händelseutvecklingen vid föreningens tillkomst. I fortsättningen blir det bara enstaka inhopp i protokollen, mest för att ge en bild av den känsla för demokrati och öppenhet som präglat tjänstemännens agerande i relationerna med skattebetalarna vid Glommans småstugeområde.

Nu över till naturen igen. Inte direkt vår egen, de närmaste omgivningarnas. Vid vår årsmöteslokal de senaste tiotalet åren, f.d. SGU: s sommarhem, finns det på den östra sidan ett stort stenblock. På detta klippblock finns inmejslat ett årtal - 1922 - står det. Efter en stig, fortfarande använd som träningsspår, ännu litet längre österut finns på stenar och klipphällar inmejslade årtal, bokstäver och symboler av olika slag. Vi är några medlemmar i föreningen som funderat över vem det kan ha varit som lagt ned så mycken möda och energi på detta arbete. Man kan ju också undra varför det blivit gjort.

Enligt vissa uppgifter, troligtvis överensstämmande med verkligheten, var det en f.d. stenhuggare som med tiden blivit lätt förvirrad, som åstadkommit dessa egendomligheter. Han lär ha funnits på den inrättning som gick under namnet "Träffen". Denne man lär ha cyklat omkring här uppe vid Sörbyskogen och gjort dessa inskriptioner.

Någon förklaring kring frågetecknen som gäller dessa egendomligheter kan vår sagesman, Kåre Schortz i Almby IK, icke lämna. Tack dock, för de upplysningar vi fått om denna mystiske stenhuggare.

Kanske är det just det han varit, en stenhuggare, som efter avslutad yrkesverksamhet fått ett energiöverskott som måste kanaliseras på något vis. Är det så att Du själv drabbas av energiöverskott någon gång, så rekommenderas en promenad efter detta träningsspår. Du får en skön naturupplevelse och samtidigt som Du lyssnar till fåglarnas sång håller Du utkik efter vår stenhuggares hemliga meddelanden.

EN STUGÄGARE SOM BOTT I OMRÅDET I 22 ÅR, TYCKTE DET VAR SYND ATT DET INTE FANNS NÅGRA FOTOGRAFIER FRÅN DEN TIDEN HAN KÖPTE SIN STUGA. DÅ FANNS INGA VÄGAR, BARA STIGAR. BUSKAR OCH SLY VÄXTE ÄNDA IN PÅ HUSKNUTEN OCH MARKEN VAR MYCKET SANK. VI HAR SJÄLVA FÅTT IORDNINGSSTÄLLA, SMÅ DIKEN HAR VI GRÄVT ALLT EFTER VAD VI ORKAT OCH HÅLLIT EFTER SLY HAR VI GJORT. KOMMUNEN HAR INTE TIDIGARE BRYTT SIG ETT SKVATT OM OSS FÖRUT. VATTENLEDNINGAR FRAM TILL STUGORNA HAR VI OCKSÅ ORDNAT MED SJÄLVA. NU VAKNAR DOM OPP OCH VILL HA EN SÅDAN KATASTROFAL HYRA AV OSS.

Ovanstående är hämtat från ett stormöte den 10 nov. 1984. Vi läser vidare från detta stormöte: MAN UPPLYSTE MÖTET 0M ATT KURT JOHANSSON OCH OLA LINDKVIST SAGT SIG VARA VILLIGA ATT STÄLLA UPP OCH INFORMERA VID DETTA MÖTE, SOM DE SJÄLVA VARIT MED OCH BESTÄMT TIDEN FÖR SAMT ERBJUDIT DERAS EGEN LOKAL GRATIS.

Läs här nu hur de båda kommunrepresentanterna betedde sig! Ingen av de båda kom. Den ene, Ola Lindkvist skyllde på ett ärende till Stockholm och den andre ansåg att han hade inget på vårt möte att göra. Han, Kurt Johansson, tyckte han kunde få information efteråt per telefon. Ändock var det ju så att de båda skulle lämna information, men detta är faktiskt belysande för den form av odemokrati och uppenbara nonchalans som kommunala tjänstemän praktiserar vid umgänget med skattebetalare inom deras egen kommun. Det har vissa likheter med bonden Pavo och hans umgänge med myndighetspersoner.

Det finns ett bra uttryck för folk - som inte uppför sig som folk -man kan kalla dem för ynkryggar men det finns ett ännu bättre ord. När bonden Pavo kör ut gödsel på sin åker kallar han det något mer folkligt, så att säga. Dessutom har han något på sina fötter vid sådana tillfällen, just det, stövlar har han. 0m man kombinerar de båda orden får man fram den rätta benämningen på folk som agerar som herrar Johansson och Lindkvist. Nu är det dock så, som framgår av texten i en skrivelse från Johansson chef, litet längre fram i denna epistel, att han, chefen alltså, har fullt förtroende för Johansson och tycker han gör ett plikttroget och förtjänstfullt arbete. 0ch då skall ju denna chef ha samma benämning, eller hur?

Vid nästa sammankomst som hölls i Förvaltningens sammanträdesrum i Stadsbyggnadshus II, sades bl.a. följande av Fastighetsnämndens ordförande, Lars-Erik Larsson: VI HAR GJ0RT EN UTVÄRDERING AV DE OLIKA OMRÅDENA OCH FUNNIT ATT HYRORNA SLÄPAR EFTER. VI HAR GÅTT IN FÖR AFFÄRSMÄSSIGA GRUNDER. PENGAR BEHÖVS TILL SKOLOR, FRITID OCH SOCIAL VERKSAMHET. JAG SKÄMS ÖVER ATT VI INTE HÖJT DESSA HYROR TIDIGARE.

I detta sammanhang kan man ju fundera över när Stadsfullmäktiges beslut av 1943 upphörde att gälla. Är sådana beslut tidsbestämda och skall upphöra efter 10, 20 eller 30 år. Och måste inte ett nytt fullmäktigebeslut till eller är det fritt fram för kommunens tjänstemän att ändra tagna beslut? Eller är det moderna politikers sätt att lösa nyuppkomna problem. Eftersom vi knappast har råd att anlita Leif Silbersky så får vi väl höra med någon undersökande och grävande journalist att titta litet närmare på hur det har gått till i de beslutande församlingarnas hemlighetsfulla salar.

Så tills vidare, sträck på er alla småstugeägare vid Glommans småstugeområde, förutom den vanliga kommunalskatten skall ni beskattas en gång till bara för att ni gjort ert sommarstugeområde så attraktivt. Ja, Du bonden Pavo, så går det till i de beslutande tjänstemännens salonger.

Så en liten glädjerapport i allt det torra och trista. I protokoll från den 3 juni 1986, paragraf 4, står följande: DEN 31 MAJ MED BÖRJAN KL 11:00, HADE VI VAR FÖRSTA LOPPMARKNAD. STYRELSEN SAMLADES PÅ FREDAGSKVÄLLEN OCH SATTE PRISLAPPAR PÅ DE OLIKA PRYLAR SOM VI FÅTT TILL SKÄNKS. VÅRA MEDL. HADE VISAT SIG MYCKET GENERÖSA OCH GIVIT MYCKET MER ÄN VAD VI HADE HOPPATS PÅ. ATT VÄRDERA DE PRYLAR SOM SKÄNKTS VAR SVÅRT, MEN VI TYCKTE DET VAR BÄTTRE, ATT TA FÖR LITET BETALT OCH BLI AV MED PRYLARNA ÄN ATT SATTA HÖGA PRISER OCH RISKERA ATT FÅ DET MESTA KVAR. PÅ LÖRDAGEN VAR DET STRÅLANDE SOL VILKET BIDROG TILL DEN STORA ANSLUTNING DET BLEV. PRYLAR KÖPTES OCH MAN PRATADE OCH SKOJADE VILKET RESULTERADE I ATT NÄSTAN ALLT GICK ÅT OCH FÖRTJÄNSTEN FÖR FÖRENINGEN BLEV 1186:-, VILKET BLEV BETYDLIGT MER ÄN VI ENS VÅGAT DRÖMMA OM.

I protokollet av den 24 mars 1987 står det att styrelsen sagt upp telefonabonnemanget fr.o.m den 1 april. Därmed gick en epok i graven.

Den 15 augusti 1981 rapporterades att Örebro Kommun höll med material för c:a 1200:- till underhållet av våra ekonomibyggnader. Målningen av dessa genomfördes programenligt lördagen den 11 och sammanlagt deltog 12 pers. plus att Astrid och Gunnel serverade kaffe och ostmackor i jämlikhetens namn. Men gott var det!

Vid ett styrelsemöte den 9 maj 1991 rapporterade ordf. att kontakt tagits med kommunalrådet Strandahl, som menade att våra hyror var förhållandevis billiga. Beträffande kontrakten utgick Strandahl från att kommunens jurister vet vad de gör och vi skulle tänka oss noga för innan vi kontaktade rättsväsendet.

Vidare rapporterades att Kurt Johansson, Tekniska Förvaltningen, ringt och föreslagit att vi skall ta över pumpen samt ev. byta ut den, enär pumpen är i ett mycket dåligt skick - enligt Förvaltningens reparatör - vilken Kurt Johansson hade ett mycket stort förtroende för.

Vid ett av oss begärt sammanträffande med Kurt Johansson på dennes kontor fick vi följande raka besked: DET FINNS INGENTING ATT FÖRHANDLA OM, KOMMUNEN HAR INGA PENGAR, ÅTAGER SIG INGEN SERVICE, INGET UNDERHÅLL. FÖRENINGEN FÅR TA ÖVER ALLT ARBETE ADMINISTRATIVT, EKONOMISKT OCH SERVICEINRIKTAT. KOMMUNEN HAR INGA FÖRPLIKTELSER, ENBART UPPGIFTEN SE TILL ATT PENGAR KOMMER IN TILL KOMMUNKASSAN.

Andemeningen i detta är helt enkelt, reparera pumpen åt oss, vi har inte råd! Tidigare har det lovats att allt skall nollställas vägar skall iordningställas, redskapsbodar rustas upp OCH DETTA LOVAR VI SKALL BLI GJORT. Så har det låtit från högre befattningshavare än Kurt Johansson och så nu detta. Är det konstigt att man börjar fundera över vad det är för människor anställda inom vår kommun?

Men lugn, bara lugn, kära läsare, det kommer mera. Hot som att går ni inte med på detta, så kommer det att bli ännu dyrare, förekom som debattinlägg. Tala om förhandlingsklimat!

Läser ni vidare i texten skall ni finna ännu fler underligheter.

Vi publicerar en del av den utväxling av skrivelser som skett under årens lopp. En odaterad skrivelse från Kurt Johansson - vem annars - utskickades någon gång kring årsskiftet 1990-91 och var ställd till samtliga arrendatorer inom Glommans- respektive Lundagårds småstugeområde. I detta sammanhang kan man ju undra om Kurt Johansson tillhörde de nyanställdas skara eftersom han inte visste att det fanns en sedan 40 år fungerande förening vid Glommans småstugor.

Vi publicerar denna skrivelse i sin helhet, liksom våra svar och förslag i ärendet. Efter många om och men kommer så ett tillrättaläggande av Fastighetschefen och detta gör oss om möjligt ännu mer konfunderade. Eftersom det är kommunen som åstadkommit de orättvisor i arrendeavgifterna som förekommer häruppe borde det vara kommunens skyldighet att reparera sina misstag, vare sig de beror på slarv, nyanställd personal, inkompetenta chefer eller rentav favorisering av vissa stugägare.

Vårt förslag om att de högsta arrendeavgifterna fryses tills alla övriga nått detta tak avvisades som ogenomförbart. Alla skall ges möjlighet att gå igenom "trappan", men det är ju just det som vi föreslår. Vi som gått igenom trappan stannar upp tills de som stod still när vi gick igenom trappan hinner ifatt. Men sådan rättvisa förekommer tydligen inte inom förvaltningen för Örebro Kommun. Vi tar oss friheten att göra ett litet citat:

ÖVRIGA KONTRAKT ÄR INNE I "TRAPPAN". VÅR UPPFATTNING ÄR DEN ATT DET HAR INOM NÅGRA ÅR HAR LÖST SIG SJÄLV. VI ÄR DÄRFÖR INTE BEREDDA ATT SÄRBEHANDLA OVANSTÅENDE 1O KONTRAKT. DESSA SKALL OCKSÅ GES MÖJLIGHET ATT GÅ IGENOM "TRAPPAN".

Detta kommer ju aldrig att lösa sig av sig självt eftersom de övriga hela tiden får höjningar. Orättvisorna kommer att bestå i all oändlighet, eller hur?

Ändrade förutsättningar vad gäller kommunens åtagande i 
drift- och underhållsfrågor

Örebro kommuns fastighetsavdelning har sedan gammalt
svarat för driften inom det småstugeområde som Ni 
arrenderar del av, utan att egentligen ha avtalad 
skyldighet härför.

På grund av kärvt ekonomiskt läge kommer 
astighetsavdelningen att från 1992-01-01 upphöra med den 
hittills tillhandahållna drift- och underhållsservicen 
på hus, pump och övriga anläggningsdelar, 
avgifter för sop- och latrinhämtning inkluderade.

Ni som arrenderar plats för sommarstuga inom Glomman 
och Lundagård skall själva, lämpligen genom att bilda 
förening, övertaga ansvaret för de här frågorna inom 
respektive område, teckna erforderliga abonnemang 
samt fördela uppkomna kostnader på var och en berörd husägare.

Om önskemål finns att köpa t ex viss reparatörstjänst från
fastighetsavdelningen kan sådan tjänst tillhandahållas. 
Kontakt skall då tas med driftchefen Olle Wennlöf på 
telefon 21 16 25.

FASTIGHETSAVDELNINGEN

Kurt Johanson

GLOMMANS
SMÅSTUGE-
FÖRENING

Örebro 91 06 16

TILL CHEFEN FÖR
TEKNISKA FÖRVALTNINGEN
INOM ÖREBRO KOMMUN

Till följd av en odaterad cirkulärskrivelse - dateringen hänvisar till poststämpelns datum, men är dessvärre utsänd med ett tjänstekuvert och saknar följaktligen poststämpel - ett sådant förfaringsätt kan givetvis vara oavsiktligt, men vårt bedömande är att det är väl så genomtänkt.

I denna skrivelse tillställd samtliga stugägare inom Glommans småstugeområde uppmanas dessa att övertaga allt ansvar och alla kostnader för underhåll och administration inom området. Dessutom uppmanas stugägarna att bilda en förening som borde sköta det hela. Upplysningsvis kan meddelas att vid Glommans småstugeområde har det funnits en fungerande förening sedan 1948. Har Kommunens handläggande tjänstemän icke vetskap om detta så varder det härmed offentliggjort.

I denna här ovan åberopade skrivelse sägs att Örebro Kommun har ett åtagande att sköta underhåll och service inom Glommans småstugeområde - men, hör och häpna ingen skyldighet därtill! Vad revisorer och övriga ansvarskännande kommuninnevånare anser om ett sådant förhållande har vi ingen möjlighet att kommentera.

Vi konstaterar att ett åtagande som varat i över 40 år utgör ett verkligt avtal även om det icke finns nedskrivet och undertecknat på ett papper. Eller vad anser Kommunens jurister?

Beträffande sakfrågan angående övertagande av verksamheten så ställer vi oss inte avvisande därtill, men och detta är oerhört viktigt - vi kan icke åtaga oss detta förrän samtliga arrendatorer betalar lika stora avgifter. Det är helt oacceptabelt med upp till 1500:- skillnad i arrendeavgifter inom samma område.

När Kommunens handläggare och jurister nivellerat beloppen tar vi gärna upp en förhandling om villkoren för ett övertagande av den ekonomiska och administrativa servicen inom området. Det är däremot fullständigt omöjligt att göra det under nuvarande förhållanden.

För övrigt anser Glommans småstugeförenings styrelse att den handläggande tjänsteman som undertecknat den ovan åberopade skrivelsen som föranlett denna inlaga är en oseriös person som vi helst icke vill ha vidare kontakt med, vare sig i denna angelägenhet eller i andra sammanhang.

Vi vädjar därför till Tekniska Förvaltningens chef: Utse en annan och mer seriös tjänsteman att sköta kontakterna med vår förening och skattebetalarna inom Glommans småstugeområde.

Astrid Larsson ordf.

Lars Hansson sekr.

GLOMMANS
SMÅSTUGE-
FÖRENING

ÖREBR0 91 09 09

Till Chefen för
Tekniska Förvaltningen
inom Örebro Kommun

Vid föreningens årsmöte upplästes en skrivelse avsedd att översändas till Kommunens Tekniska Förvaltning och dess chef. Något svar har ej inkommit, endast ett telefonsamtal från den oseriöse tjänsteman vi tar definitivt avstånd ifrån. Vi befarar att vår förra skrivelse inte nådde fram till rätt person och gör därför ett nytt försök. Vi är ej heller säkra på att Tekniska Förvaltningens ledning känner till anledningen till vår skrivelse och bifogar därför de handlingar som är relevanta i ärendet.

Vi accepterar inte att, så att säga, bakvägen ytterligare beskattas enbart, av den anledningen att Kommunen anser sig behöva mera intäkter. Med detta att vi inte accepterar ackumulerande utgifter innebär i klartext att vi kommer att driva denna fråga vidare till J0, Kammarrätt och Regeringsrätt för att om vi ändå ej får förståelse för våra synpunkter slutligen besvära oss i Europadomstolen i Strasbourg.

Det är vår innerliga förhoppning att ärendet inte skall behöva drivas ända därhän. Vi inom Glommans småstugeförening i allmänhet och inom dess styrelse i synnerhet är stolta över att tillhöra en så expansiv och framförhållande kommun. Vi vill helt klart göra rätt för oss, men finner vissa avgiftshöjningar helt oacceptabla. I detta sammanhang kan man också fråga varför sophantering och latrinhämtning sker genom en entreprenör, när det utan tvivel skulle bli billigare om Kommunnens eget Avfallsverk skötte om transporterna.

Såsom framgår av vår tidigare skrivelse har vi ingen möjlighet att övertaga administrationen av området förrän samtliga arrendatorer har att erlägga lika mycket i arrendeavgifter.

Vid våra samtal eller överläggningar med olika kommunföreträdare är det omöjligt att uppnå detta.

Låt oss då ge ett förslag hur frågan skall lösas: Sätt ett tak på ex.vis 2000: - och invänta det år då samtliga arrendatorer skall erlägga detta belopp. Det tror vi inom Glommans småstugeförenings styrelse är enda sättet att reda upp i den besynnerliga situation som Kommunen försatt sig i genom att vissa arrendatorer skall betala 352:- och andra 1700:- i arrendeavgift per år.

Vi avslutar denna skrivelse på samma sätt som den förra.

Vi vädjar till Tekniska förvaltningens chef: Utse en annan och mer seriös tjänsteman att sköta kontakterna med vår förening och skattebetalarna inom Glommans småstugeområde.

Astrid Larsson ordf. Lars Hansson sekr. SIDVALLSGATAN 3 019-32 04 53 019-24 56 35

Glommans småstugeområde

Tekniska förvaltningen har erhållit två skrivelser från Er daterade 91-06-16 respektive 91-09-09. Juniskrivelsen blev väl liggande obesvarad litet väl länge eftersom semestern kom emellan.

Nu har vi dock tagit tag i frågan vilket också resulterade i vårt personliga sammanträffande den 30 september. Jag tycker vårt samtal var trevligt och konstruktivt även om vi inte hittade någon slutlig lösning. I det följande kommer jag att redogöra för våra synpunkter. De kommer att överensstämma med vad som framfördes muntligt vid vårt möte. Jag har dock tittat närmare på kontrakten och funderat ytterligare på problemen med skötselfrågorna.

När det gäller kontrakten som har en arrendeavgift om 200 kronor eller lägre är det så här:

4 st går ut 1992
3 st -"-       1993
2 st -"-       1994
1 st -"-       1995

S:a 10 st

Övriga kontrakt är inne i ”trappan”. Vår uppfattning är den, att det här inom några år har löst sig själv. Vi är därför inte beredda att särbehandla ovanstående 10 kontrakt. Dessa skall också ges möjlighet att gå igenom ”trappan”.

Olikheter i arrendeavgiften kommer således att bestå under lång tid eftersom majoriteten (45 st) av kontrakten kommer att få ytterligare höjningar i framtiden. Något hyrestak är vi inte beredda att sätta nu. Vi kommer sannolikt att låta arrendenämnden testa något pilotfall för att alla parter skall få ett objektivt utslag på var den marknadsmässiga nivån ligger.

Ovanstående tycker vi naturligtvis inte är bra eftersom det kan leda till osämja inom området. Men vi ser ingen annan möjlighet än att skjuta problemet på framtiden.

Det som oroar mer är ändå frågan om skötsel efter årsskiftet.

Som jag berättade vid vårt möte har kommunen organiserat om sig i ”Beställare” som har pengarna och ”Utförare” som skall göra arbeten mot betalning.

När det gäller sop- och latrintömning samt pumpen o d som nu sköter gratis åt Er måste jag göra den bedömningen att vi tvingas upphöra med det vid årsskiftet.

Fastighetsavdelningen på Tekniska Servicekontoret tillhör just "Utförarna", som ej kan göra arbeten på annat sätt än mot betalning.

Kan Ni inte göra en utdebitering från Era medlemmar, vilket i och för sig väl vore skäligt, måste Ni hitta någon annan inom kommunen som är beredd att ta betalningsansvaret. Jag har dessvärre inget bra tips att komma med utan får nöja mig med att hänvisa till organisationstablån Ni fick vid Ert besök.

Jag förstår att tongångarna ovan känns främmande för Er. Ni kan ju hänvisa till förhållanden som rått genom gammal hävd men tiderna förändras ju. Ibland till det bättre, ibland till det sämre!

Avslutningsvis vill jag framhålla att vår fastighetsförvaltare, som har ansvar för dessa frågor, arbetar i enlighet med det uppdrag han har av kommunledningen, tekniske direktören och undertecknad. Vår bedömning är att han sköter det på ett mycket seriöst och bra sätt som han har fullt stöd för. Uppdraget är emellertid svårt och leder ibland till intressekonflikter som förvaltaren personligen inte kan lastas för.

Jag hoppas ovanstående redogörelse kan emottas positivt som underlag för fortsatta diskussioner. Sådana torde vara nödvändiga inte minst med tanke på årsskiftet och nästa stugsäsong. Jag står gärna till tjänst och skulle också gärna vilja besöka området och någon stuga.

Vänliga hälsningar

FASTIGHETSAVDELNINGEN

Rolf Einar
Fastighetschef

Några ytterligare kommentarer behövs väl inte, men på 50 år har kommunen lyckats upparbeta en del arrenden till över 2 500 kronor och samtidigt lyckats hålla nere andra arrenden till under 200: -. Tala om nyanställd personal! ! ! Efter dessa inblickar i de kommunala irrgångarna ägnar vi oss åt våra naturtillgångar i stället. Förresten, om skogen går med förlust, blir vi tvingade att ta över den också? I så fall, säg till i god tid, vi kanske behöver nyanställa...

Följ med på en promenad i blommornas förtrollade rike. Du kan inte göra dig en föreställning om hur många olika arter av blomster som det finns inom området och dess närmaste omgivningar. Vi gör ett försök och räknar upp ett antal, bara så du vet...

Allt ifrån den stora björnlokan - kanske ej så älskad - till den lilla, lilla purpurbräckan. Så liten och oansenlig att man knappt lägger märker till den. Vitsipporna bildar mattor med inslag av tussilago och blåsipporna är så blyga att de knappt syns. Solöga, hundkex, midsommarblomster, blåklint (snart utrotad) blåklocka, hässleklocka ängsklocka, prästkrage, mandelblom, kattfot och blå viol. Nattviol, pyrola, rödfibbla, jungfru Marie nycklar, fingerborgsblomma, liljekonvalj, balsamin, skogsstjärna, ormrot, torta (björnkål) ärenpris, humleblomster (mormors nattmössa), Dalklocka eller daldocka, kärt barn har många namn, trolldruva, natt och dag är ett urval av de blommor - en utsökt variation - du kan upptäcka under din vandring.

Ändå har vi glömt räkna upp ekorrbär, kärringtänder, gullvivor, skogsviol och hjärtansfröjd. Vi har maskrosor också. Liksom kabbeleka i det stora diket och även johannesört finns, fast vi gör inget brännvin själva - i varje fall inte officiellt. Vintergrönans blekblåa blommor bildar granna, gröna mattor tillsammans med klöver och timotej. Det finns säkert fler, veronica har vi inte nämnt, ej heller karibacka.

Hoande ugglor finns här och rovfåglar som vråkar och duvhökar inte att förglömma, blå kärrhök har vi inte sett till men väl ett par av den bruna varianten. Spillkråkan glättar till med sitt ljudliga läte även soliga sommardagar. Annars brukar den ju kallas för regnfågeIn. Sitt visitkort lämnar den snart sagt vid varenda gammal stubbe, hannen har ju en prydlig röd mössa men honan nöjer sig med en röd nacke. Den vanliga hackspetten är ofta framme och stjäl de små mesarnas och finkarnas mat, men den skall väl leva den också. Fast vad ekorren har att göra vid fågelborden är mer oförklarligt. Ekorrar och solrosfrö tycker man inte passar ihop; men ekorren kanske tycker annorlunda. Orre som orre resonerar han väl även om förnamnet är Ek.

Domherrar och stenknäckar förkommer ofta tillsammans med grönfinkar, bergfinkar, grå- och grönsiskor, svartmesar, blåmesar, talgoxar, pilfinkar och så vårens budbärare framför alla andra, den trevligt stjärtvippande sädesärlan eller "killevippen” som vi kallar den. Bofinken höll jag på att glömma, men den hör ju också till vårens budbärare liksom rödhaken. En mer sällsynt gäst är stjärtmesen som dock varit synlig några gånger på vårsidan. Koltrastar finns det rätt gott om medan staren kanske inte är någon skogsfågel direkt. Några exemplar häckar i alla fall här uppe i skogen. Skator, kråkor, korpar och nötskrikor hör väl till de arter som försöker fördärva tillvaron för björktrastar eller snöskator. Rödvingetrast håller till på vissa håll och flugsnapparen har som vanligt bestyr med sina två fruar. Han måste ha det jobbigt som familjeförsörjare. Det har ju däremot inte göken som i år hörts ovanligt ofta. Bäva månne alla småfåglar, göken är lös. Skogsduvan hörs kuttra mellan tallar och granar den väntar bara på att blåbären skall börja rodna för då håller de sig framme och har vår efterrätt som vardagsmat.

Den färggranna fasantuppen är även han hemmastadd I omgivningarna och skrämmer både människor och barn med sitt hesa galande. Hönan däremot är en försynt varelse som inte heller verkar vara någon större vän av mera jämlikhet. Från denna utläggning om faunan vid fritidsområdet övergår vi till vardagens alla bekymmer.

I ett protokoll från den 9 maj 1978 finns en glädjande uppgift. Det har blivit en bussförbindelse ända fram till SGU, visserligen stannar den inte vid vår infart, så helt nöjda med den förbifarten var inte sommarstugeägarna. För övrigt var den som en gammal god svensk film, den dansade bara en sommar.

Ett brev daterat den 19 dec. 1983 anlände till dåvarande ordföranden den 18 februari påföljande år. Det innehöll förslag på årsavgift för området och var beräknat på 86 tomter. Man kan ju undra varför, här finns det ju bara 55 st.

Ofta är det så, att tjänstemän från kommunen framhåller att det är ett mycket fint område vi har. Det får oss osökt att tänka på bonden Pavo i boken "Högt bland Saarijärvis moar", som fått ett stycke träskmark att bruka för sig och sin familj. Det var kyrkan som gjort denna behjärtansvärda uppoffring. Ett stycke mark gav man bort, för de själva hade ingen användning för det.

Bonden Pavo började svedja, dika och slita, jobbade uppemot 18-20 timmar om dygnet och så han lyckades omsider få fram litet brukbar jord. Efter några missväxtår blev det slutligen en skaplig skörd. Detta år kom kyrkoherden på återbesök, kanske skulle han driva in sitt tionde, vad vet vi. Kyrkoherden såg ut över den skördemogna säden och utbrast: "Det här har vår Herre och du gjort riktigt bra, Pavo. Bonden svarade: Då skulle kyrkoherden sett hur det såg ut när vår Herre hade hand om det själv!